tisdag 21 februari 2012

Att bevara anonymiteten

En av OA:s viktigaste grundstenar är att vi alla ska ha rätten att vara anonyma. Det jag säger på möten, till OA-vänner och till min sponsor ska jag vet stannar där. Visst kan man ge vidare kloka råd och återberätta anekdoter men uppge aldrig namn på vem som sa det. Låt det du hör inom OA stanna där och i ditt hjärta.

Jag har märkt att ju mer jag simmar i denna ankdamm desto tydligare blir det vilka alla är. Namn återkommer och sponsor/sponsee-band nystas upp. Det är inget fel i det men det blir svårare att behålla anonymiteten.

Går jag och lunchar med en OA-vän och stöter på en kollega kan jag inte bara säga att vi känner varandra genom OA. Kanske vill min vän inte vara öppen med att hon går på OA. Hur gör jag då, drar en vit lögn om gemensamma bekanta osv? Hur gör du?

För mig har det varit viktigt att bevara en del av min anonymitet här på bloggen. Om jag ska kunna skriva det som ligger mig närmast om hjärtat behöver jag det. Minna är ett smeknamn som min farmor och farfar gav mig när jag var liten och som suttit i men som knappast fler än dem använder. Nu kom det väl till pass när jag startade bloggen och värnade om min integritet och önskan att kunna vara helt ärlig.

1 kommentar:

  1. Det kan väl räcka att säga att det är en vän? Inte kommer din kollega ställa frågor om det. =)

    Jag gick för flera år sedan på Alanon och lärde då känna J, som numera är min granne, och E. Härom veckan frågade en kollega plötsligt hur jag känner J. Jag valde att styra om till hur hon känner J och det visade sig vara genom E.
    Antagligen vet min kollega att E gick på Alanon, men om hon kopplade ihop att det var därigenom vi kände varandra vet jag inte.
    Hon frågade inte mer och jag förklarade inget mer utan vi styrde om samtalet på annat.

    SvaraRadera