tisdag 14 februari 2012

Faller åter - återfall

Jag ska vara ärlig med er. Skriver från hjärtat här. Detta är min dagbok och jag är glad för att ni vill följa med mig på resan. Varje kommentar värmer i hjärtat och därför vill jag vara uppriktig.

Jag åt socker idag. Efter tre månader och en vecka. Exakt. Började med två chokladbitar på jobbet. Svag, stressad, kände krav och ångest. Det stod en chokladask där på bordet och jag tog ett litet hjärta. Och sen ett till. Det pirrade till i kroppen av sockret. Ställde in kvällens aktiviteter och tankarna på mer började ta form. Vad ville jag ha?

Avslutade jobbet och gav mig iväg till ICA. Det konstiga var att jag bara ville ha nötter. Inte socker, inte glass, godis eller bullar. Jag gav mig själv ett frikort och jag ville inte ta det. Visst, jag ska inte köpa nötter heller men det är ju betydligt bättre än Delikatobollar, Marabou, Ben&Jerry’s och Ceneterrullar som är min vanliga hetsätningsmat. Plockade på mig mycket lösnötter och toppade påsen med bananer med yoghurtöverdrag. Socker.

Åt ur påsen redan på vägen hem. Girigt satte jag i mig så mycket jag kunde. Nu i efterhand kan jag se hur stark ångesten var. Hem, på med mysbyxor, ner i soffan med påsen och på med tv:n. Hade jag inte kunnat slappna av på samma sätt utan naturgodiset och med en kopp te istället? Jo absolut! Men det är som att om jag beter mig svinigt och sjukt genom att äta socker är det okej att ställa in planer och skita i att ta samtal. Då är det sjukdomen och inte jag som gör det. För jag är en duktig flicka och gör det jag ”borde” och ”måste”. Ställer inte in och ställer alltid upp. Men den sockerberoende tjejen hon tar sig friheter, ljuger och är självisk.

Nu sitter jag här i soffan och skriver. Jag har ätit en halv portion av min abstinenta middag och slängt det som var kvar av naturgodiset. Det var bara gott i början. Nu har jag ont i magen och vill mest av allt gå och träna. Tycker inte särskilt mycket om mig själv just nu men försöker att inte slå på mig själv allt för mycket …


Usch. Finner inga fler ord.

2 kommentarer:

  1. Jag tror att du lärt dig så mycket genom tiden som abstinent, att detta inte betyder någonting i längden. Jag är säker på att du kommer klara dig bra i fortsättningen, fortsätt som du gjort. Tack för att du delar med dig av dina tankar. Kramar

    SvaraRadera
  2. Tack för dina fina ord, det värmer. Jag märker skillnad genom att jag är ärlig med det, inte äter samma mängder och inte vill dit gen. När jag var mitt i det förr fanns inte de spärrarna, jag bara fortsatte att äta.

    SvaraRadera