onsdag 29 februari 2012

När jag var "normal"

Fortsätter på temat normal idag. Jag kan inte låta bli att fundera på arv och miljö, kropp och knopp, rutiner och betingning. Det fanns en tid för inte allt för längesen som jag åt Mamma Scans köttbullar, ketchup och pasta i min matlåda och inte tyckte det var ett dugg konstigt. Inte fick jag sug av det heller. Att jag sedan dövade känslor och ångest med mat var en annan femma men det var inte kopplat till mina måltider, vikt eller träning. Jag kopplade inte min mat till överätning eller bantning eftersom mat aldrig har varit mitt problem, det är socker som är min drog.

Försöker att minnas hur det var. När jag åt grovt bröd och fil till frukost, pytt i panna med rödbetor till lunch, en dammsugare till fikat och pasta med baconsås till middag. Hur mådde jag då? Visst hetsåt jag ibland, men inte fick jag sug av maten, det var av ångest och oro som suget kom. Vi vet ju att denna sjukdom är progressiv, det blir aldrig bättre, bara sämre och det är väl detta ett bevis på. Idag kan jag inte äta en frukt utan att få sug.

Idag kan jag inte träna eller äta spontant. Allt är inrutat och jag vet inte hur man gör när man bara "sticker ut och springer" eller "tar ett mellanmål för att jag är sugen". Det finns inte på kartan. Jag vet inte hur man gör. Vad är en normalportion, hur mycket kolhydrater, fett och protein är normalt att äta? När ska man äta och vad gör man om man bli hungrig eller får sug mellan måltiderna? Det är därför jag har en matplan, för att slippa tänka på detta. Men jag kan inte låta bli att bli lite avundsjuk på kollegor som kan äta och träna spontant.

Då brukar jag tänka att vissa kanske inte kan sova lite hur som, de behöver rutiner och tider för att klara sömnen. Och andra kanske inte kan göra spontana saker för att de inte klarar den stressen. Saken är den att alla har vi något. Nu råkar jag ha problem med mat och tur är väl att det finns hjälp att få ;)

2 kommentarer:

  1. Jag tycker att du kämpar på bra trots normal-längtan och bokstavskombinationer! :)

    SvaraRadera
  2. Tack :) Ja vem har sagt vad som är normalt egentligen? Det kan lika gärna vara vi som är normala hehe ;) Kram

    SvaraRadera